Just nu känns det som att jag aldrig mer kommer att bli lycklig. Han var mitt allt och nu är allt bara borta, allt kan verkligen förstöras på en nanosekund. Jag önskar att jag kunde få så mycket ogjort och jag önskar att jag gjorde så mycket mer saker än vad jag gjorde. Men nu är det för sent. Nu är det bara att hoppas. Hoppas på att han ångrar sig och återvänder. Hoppas går ju alltid... Försöker intala mig själv vad rubriken säger, men det är inte så lätt när man är helt förstörd. Trodde aldrig någonsin att detta skulle hända, jag såg verkligen en framtid med oss...