När man kom till skolan hade schemaläggaren dubbelbokat vår lektionssal och bokningssidan låg för tillfället nere, så förstalektionen blev inställd. Då fick man gå omkring på stan och sedan äta lunch i ca. två timmar. Andra och sista lektionen gjorde vi inte heller något vettigt. Slutade 20 över 1 och åkte då hem. Snart ska jag åka till jobbet, ska bli ganska skönt så jag inte bara ligger här i sängen och tänker på all skit.

Amela sov här inatt, himla skönt att inte sova själv. För det är nästan det värsta. Att försöka somna, och veta att man aldrig mer kommer somna i hans armar... Dessutom tänker man på alla underbara minnen när man ska sova och man vet att man aldrig kommer få uppleva det igen. Detta suger. Jag hatar det verkligen. Vill inte ha det såhär. Vill bara ha tillbaka honom...